Tiden forsar fram

Det var länge sedan jag skrev. Ibland blir det så. Livet flyter inte alltid lugnt fram, ibland är det som en våldsam fors. Nästa gång man stannar upp befinner man sig på en helt annan plats, i ett helt annat läge. På gott och ont. Jobbet har varit minst sagt jobbigt på sistone men privat svävar jag på moln :) inom mig växer ett liv och det gör mig lycklig! Dessutom hade jag och mannen min en fantastisk helg förra helgen nere i den vackra hamnstaden Karlskrona. Vi passade på att hälsa på min bror men även ta en tripp i staden. Och den visade sig verkligen från sin bästa sida! Underbart. Tack för det! Hoppas ni mår gott i höstmörkret.

Nystart?

Det är tur att naturen kan göra mig lugn till sinnet och helgerna blir min räddning just nu. Ibland är det roligt att jobba men just nu känns mitt jobb otroligt tungt. Så pass tungt att jag funderar på vad som ska bli nästa steg. Det vore kul att driva någon liten butik, antingen en rustik och lantlig inredningsbutik eller ett härligt fik på en lummig plats. När jag var i tidiga tonåren (12-13 år) reste jag runt mycket nere i min hemtrakt Skåne med min mormor och låtsasmorfar. Vi besökte många sevärdigheter och fikade på gamla slott! Vid närmare eftertanke hade faktiskt mormor ett eget fik i sin trädgård, café Trumpeten :) Jag minns också att jag många gånger gick omkring för mig själv i mormors hus och trädgård som för mig har varit en underbar plats att "växa upp" i. Där stod tiden stilla. Jag började läsa tjockare böcker, kommer ihåg att min första riktiga roman var boken Älskade Audrina av Virgina Andrews. Jag fick den i födelsedagspresent av min brors ex. Den boken var riktigt bra och spännande och den lockade mig in i en annan värld. Hm, kanske skulle ta och hitta någon härlig bok så här lagom till hösten. En av de bättre böckerna som jag har läst på sistone är den välkända pocketboken Hundraåringen...som är en riktig feelgood bok. Den rekommenderar jag verkligen. Någon av er kanske har något bra boktips på en sådan go och mysig bok? Tas tacksamt emot. Trevlig kväll!

Kompisarna i skogen

Love is in the sponge!

Jag vet inte hur många år sedan jag sist var i skogen och letade efter svamp eller hur många gånger de senaste åren som jag sagt att jag ska ut i skogen och leta svamp. Det var dock något som jag gjorde mycket som liten tillsammans med min mormor. På något sätt ligger de saker som jag gjorde och tyckte om som liten kvar i mig och samma trygga tillfredsställelse triggas igång än idag när jag gör sådant som jag gjorde då. Men när det gäller svampplockning så måste jag erkänna mig en aningen ringrostig! Det var inte mycket i min korg efter två omgångar i skogen, men foton blev det :). Inte bara de olika svampkompisarna fick posera, en hel del av skogens invånare hamnade på bild. Detta var bara ett axplock ;)

Tänk vad lite inspiration kan göra!

Äntligen har jag fått den! Underbara Lailas kokbok One more slice. Det saftades i munnen redan vid första pizzareceptet :) Jag kunde dock inte hålla mig när jag kom till sidorna om våfflor! Ut i köket och tillaga. Mannen i huset fick smaka, han mumsade på riktigt ordentligt...med andra ord så var de god(känd)a! Jag äter mina våfflor med lingonsylt och keso, de blir inte så söta då utan mer matiga. Dessutom gillar jag inte grädde så värst mycket. Vad gillar du på dina våfflor? Känner på mig att denna kokbok kommer bli en bok som ofta står öppen i mitt kök. Nästa steg är att försöka mig på att göra surdeg! Men det får jag ta till nästa helg så att den inte "dör" ifrån mig. Mellan onsdag till torsdag blir det nämligen bortaplan för min del eftersom jag ska på lägerskola med min goa klass. Håller bara tummar och tår för att det går, känner mig inte helt kry i kroppen så här fyra veckor in i arbetet. Jobbar man med barn så gör man, då får man stå ut med bacillchock varje skolstart! (fast jag tror i och för sig mer på smittohärden Stockholms tunnelbana! Många vuxna är urusla på att stanna hemma när de är sjuka, trist!) 

En trevlig söndag önskar jag er!

Höjder som lugnar

I helgen gjorde jag något som jag älskar. Jag släppte allt duktigt på hemmaplan och drog iväg till fjällen med min kära syster och syskonbarn. Det var magiskt. Bästa jag gjort på länge. Bilderna blir till härliga minnen som jag kan återkomma till när jag behöver "tanka ny energi". Det var på sätt och vis en galen tripp eftersom jag efter en hel tung arbetsvecka valde att ägna min fredagkväll åt att köra upp till Dalarna...för att dagen därpå gå upp tidigt i ottan och åka iväg till fjällen! För att vandra en heldag och springa nerför fjället med blixtrar, hällregn och två skakiga tjejer som svans (mina kära syskonbarn, 10 och 8 år) Men tacon som vi tillagade på kvällen i vandrarhemmets kök var värt allt :) Och utsikten uppe på fjället...och den höga luften...och och och...jo, sannerligen, en riktigt bra helg! Som om det inte räckte ägnade vi söndagen åt att ta en tur in i Norge (när vi ändå var så nära!) och stöta ihop med två olika renhjordar...klockan 22.00 landade jag hemma, trött men otroligt nöjd och harmonisk. Jag ÄLSKAR naturen! Länge leve moder jord. 

Fjällbjörkar är otroligt vackra!

På detta fjäll var jag för ca 26 år sedan...2,5 år gammal :)

Norska fjäll...fantastiskt likt Nya Zeeland!

"Norska renar"

"Svenska renar"

Vi var bara tvugna att tvärstanna för att fota.

Vi följde de norska renarna
 nyfiket mitt upp på fjället! Tur att de höll sig
på "sin" sida :)

På vift i naturen

Om man ändå hade en båt

Vad är det för fel på mig, borde inte
balansera mera...foten är inte hundra än

Upptäckte hällristningar på ön :)

Stanna upp och njut!

Idag öser regnet ner men det är tillräckligt varmt ute för att balkongdörren ska stå öppen. Tycker om att höra regnets smatter, det är lugnande. För en vecka sedan fick jag vackra liljor av min kärlek och nu har de slagit ut i all sin prakt. Kan inte sluta titta på dem och oj vad de doftar i hela lägenheten! Hm, tror att jag börjar lära känna fotografen inom mig, älskar visst att fota växter och detaljer :). Gillar att fånga det där lilla i denna stora värld. Det som vi kanske ofta tar för givet i vardagen och går förbi. Har alltid vetat att det bor en liten filosof i mig, det är liksom skönt att stanna upp och bara betrakta sin omgivning ibland. Det är så lätt att dras med i samhällstempot och särskilt här i Stockholm. Så kan jag även känna i det yrke som jag har valt, för att vara lärare är att hålla tungan rätt i mun, jonglera med ett dussin saker samtidigt och helst ta rätt beslut vid rätt tillfälle...för att inte få in fler bollar i luften! Mina elever började i onsdags och det var gött att se dem igen efter ett långt sommaruppehåll. Samtidigt är jag direkt inkastad i vardagens höga tempo igen och semestern är ett minne blott! Helt okej men just därför tror jag att min förmåga att ibland stanna upp och njuta av det lilla gör att jag orkar och fortsätter att känna lust till det jag gör. Mitt livsmotto är lugn, det löser sig för på ett eller annat sätt gör det alltid det. Sen kanske det inte blir exakt som man tänkt sig och då är det inte mer att göra än att acceptera det. Rent matematiskt är ju sannolikheten 50 procent att det ändå kan leda till något bra, oddsen är till min fördel med andra ord! Sammanfattningsvis säger jag som Baloo; "Var nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser, glöm bort bekymmer, sorger och besvär!" :) Och Baloo verkar ju vara en skön lirare, inte sant!? Ha en trevlig helg allihopa!