tankarna vandrar...

Idag var ingen bra "väderdag"...slaskigt, iskallt och snöblandat regn...inget konstigt i sig eftersom det är denna tiden på året men det är dagar som dessa som får mig att drömma mig bort till varmare breddgrader! Det vore klart trevligt om det räckte med att jag knäppte med fingrarna för att vips befinna mig på en solig strand långt bort. Men häftigt nog så kan en bild, ett glatt minne eller ett leende från någon räcka gott och väl.

Solnedgång Nya Zeeland 2008

I mitt jobb är det ingen brist på leenden, barn är för mig de härligaste och ärligaste människorna på jorden. Ännu ej tyngda av vuxenlivets måsten och krav. Min egen barndom ser jag tacksamt glatt tillbaka på, dock vet jag att så inte är fallet för många! Tack och lov bor jag i den del av världen där friheten att själv välja inriktning på mitt liv till stor del ligger i mitt eget knä. Jag har personliga erfarenheter av det motsatta och känner ofta en tacksamhet till det liv som jag har fått. Det tror jag att fler människor i västvärlden skulle må bra av att tillåta sig att känna lite oftare. Hm, lustigt hur en vardaglig reflektion kan leda till en djupare insikt!

Trevlig kväll!