I filosofihörnan!

Idag möttes jag av en stor bukett med våriga tulpaner när jag klev innanför tröskeln. Efter en heldag på jobbet är det är trevligt välkomnande när man kommer hem. Blommor och växter är underskattat! Mer natur i mitt liv tack! Jag glömmer tydligen bort lite då och då vad som gör mig lugn och harmonisk och behöver ständigt påminna mig själv på nytt. Det är konstigt hur livet bara kan flyta på utan reflektion ibland. Det är som om man inte hinner känna efter förrän det blir en paus i vardagen i form av längre ledigheter. Helgerna går ofta så fort och är fullproppade med allt som inte hinns med under övriga veckodagar. Varje årstid har sina "måsten", är det inte julklappsinköp så är det fönsterputsning eller semesterplanering! Inget ont om detta för jag tycker väldigt mycket om dessa "årsknutna" aktiviteter...men de där stunderna för djupare filosofiska livsbejakningar blir alltmer sällsynta! Kanske är det därför många skaffar barn runt 30!?! För att få en gnutta barndom tillbaka med mer lek, mer spontanitet och mer "här-varande" i nuet. Att få "bromsa" tiden något för att uppleva livets enkelhet igen. Barndomen är och förblir den finaste tiden i mitt liv, på sätt och vis. Då var allt så enkelt. Men sen var det ju ändå inte det :) hm...dessa ständiga paradoxer. Jag säger ändå som Pippi: "Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur"!